Nytt år och nya möjligheter
Jag har legat med feber hela året!
Det var kanske att ta i lite grann, men det är faktiskt sant.
Har haft feber sen vi åkte hem från dalarna, frisk luft är inte "alltid" så hälsosamt.
Nu börjar jag känna mig piggare, och det efter ett besök på akuten för att kolla blodvärderna.
Om jag får feber/halsont eller någon slags infektion så måste jag åka in till akuten för att kolla så jag inte åkt på Agranulocytos, vilket mer eller mindre betyder brist på vita blodkroppar.
Händer det så kan det vara så att utgångspunkten är dödlig.
Det visade sig bara vara en vanlig förkylning men eftersom att jag äter cellgifter så måste jag åka in även om det bara är lite feber.
Jag har inte satt upp några nyårsöften, bara en stolpe jag ska försöka att nå upp till och det är att bli friskare.
Jag kan ju inte dirket lova mig själv att jag ska bli frisk, men jag kan ju i alla fall göra det bästa av situationen.
Tog körkort förra året. Skrivningen klarade jag den 28 November och körningen den 1 December.
Allt som allt så tog det ca 10 dagar.
Det är en skön men ändå konstig känsla när man har det där kortet i handen, och jag som aldrig kört en bil innan.
Med det är frihet.
Det är fult att ljuga
Var hos husläkaren i fredags för att få 2 dagars sjukskrivning eftersom att min läkare på medicin avdelningen tydligen inte kunde sjukskriva mig från den 21:a tills ja hur länge det nu blir.
Jag hade redan frågat sköterskan på medicinavdelningen hur mina prover såg ut och hon sa att dom hade blivit bättre, men jag frågade hos husläkaren i alla fall.
Jag tappade nog hakan när han berättade att dom inte var bra, att det var dom sämsta proverna jag lämnat.
Han sa även att dom på medicin avdelningen måste göra ett ultraljud på min hals eftersom mina körtlar växt så pass mycket.
Han tyckte att det var konstigt att han inte hade gjort det än.
Jag vet inte vad jag ska tro, jag känner mig inte trygg längre.
Tänk om dom har ställt helt fel diagnos?
På tisdag när jag har min telefontid ska jag kräva att han gör en grundlig undersökning samt ultraljud.
Det känns som att man inte längre kan lita fullt ut på vården, att jag bara kastas tillbaka och måste börja om på ruta ett. Precis som när dom inte ville skicka en remiss till uppsala i somras och JAG var tvungen att tjata.
Thoughts and Wishes
Tiden går jäkligt fort nu, snart är det jul och sen ett nytt år.
Jag längtar tills det blir ett nytt år, så man kan slänga bort det gamla och bara försöka gå vidare.
Lämna allt det tåkiga som hänt bakom sig.
I morgon blir det körskolan för första gången, Risk ettan.
Sen kommer allt löpa på i en skrämmande fart och kanske, kanske så har jag mitt körkort i slutet på detta år.
Jag får öva öva öva, plugga plugga plugga och så sitter allt förhoppningsvis som en smäck sen.
Andra saker borde också sitta som en smäck när man är 24 år, men nu rasar allt bara samman.
Mina kläder sitter inte bra på min beniga kropp, mitt humör klär inte min personlighet och det känns som att allt bara tynar bort.
Just Breathe
När jag tittar ut genom fönstret kan jag inte låta bli att låta tankarna dra iväg till ett helt annat ställe, ett ställe där allt är tryggt och lugnt.
Där jag känner mig hel, där jag kan andas och slappna av.
Där frustrationen och rädslan inte kan nå mig längre.